Josef Alexanderson

När det blivit mörkt går jag ut med kamera och stativ i skogen där jag bor. Jag går omkring med pannlampa och tittar, letar, efter en plats som passar det fotografi jag tänkt mig. I det djup som kompositionen behöver ska jag gå omkring och göra en teckning av ljus med en hemmagjord ljuspenna, en ca 40 cm rundstav med en ljusdiod i ena änden. Detta sker genom en lång slutartid och en mörk omgivning som registrerar ljusdiodens rörelser som spår i luften. När kameran är riggad och slutaren öppen börjar jag famla omkring i mörkret och krafsa fram streck som ett sätt att lära känna platsen. Ofta har jag en grundidé som får sin form bestämd av platsen. I en stipendieansökan beskrev jag det som "en koreografi dikterad av platsen förutsättningar", det tycker jag fortfarande är en bra, om än något pretentiös beskrivning. Detta är en gimmick, kan man tänka. Jag försöker göra den här processen min egen, för den öppnar upp för ett annat sätt att teckna. Bilderna ska transcendera tekniken.